Tomten, Viktor Rydberg (1881) - El follet, Viktor Rydberg

Original

Traducció amb rima

Traducció

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Les nits d'hivern dures i fredes són,
plenes d'estrelles refulgents.
Al clos solitari el son és pregon
a mitjanit tocada sols hi ha dorments.
La lluna mena son silenciós camí,
la neu brilla blanca a l'avet i al pi,
la neu brilla blanca al teulat.
El follet és l'únic desvetllat.

El fred de la nit de ple hivern és dur,
les estrellen brillen i refulgeixen.
Al clos solitari tothom dorm
profundament a mitjanit tocada.
La lluna mena el seu silenciós camí,
la neu brilla blanca al pi i l'avet,
la neu brilla blanca a la teulada.
Només el fullet no dorm.

Står där så grå vid ladgårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.

A la porta de l'estable repenja les mans,
clapa grisa en la neu amuntegada,
i mira, com cada hivern abans,
la lluna rodona, ara ben enfilada;
mira el bosc, i veu que el pi i l'avet
s'abraonen al clos com un mur fosc i estret,
i ell barrina, sense treure'n l'entrellat,
un enigma ben enrevessat.

För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta —
»nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta» —
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.

Es grata la barba i el cap embullat,
sacseja testa i capell.
«Ai, quin enigma més complicat,
ai, mon pobre cervell!»
Aviat, com sempre, deixa córrer
aquest pensament que el cap li torra,
se'n torna a fer neteja i endreça,
a fer les seves coses sense pressa.

Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen —
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen;
glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver; —

El rebost i les eines va a revisar,
panys closos i portes serrades.
La claror de la lluna amara el bestiar,
és estiu als somnis de les vaques.
Arnés, cops i regnes són coses del dia,
el cavall se n'oblida i també somia:
abaixa el morro per menjar
i la menjadora d'olorosos trèvols és a vessar.